När jag tog bussen till Kinnarps arnea i fredags hade jag en skön känsla i kroppen.

Bob Dylan, i Kinnarps, i Jönköping...fatta vad coolt!

Till skillnad från herr Berlestedt (eller vad fan han heter) i JP tycker jag att man fick precis vad man kan förvänta sig av en av vår tids mest medieskygga artister. Jag är egentligen bara besviken på några av låtvalen men med odädliga klassiker som "Just like a woman, "Like a rolling stone" och "Make you feel my love" är det svårt att inte vara nöjd. Lägg därtill att han inte framförde dem i studieversioner från när de var nya och ni förstår att man inte kan annat än älska det.

Eller jo, det kan man tydligen. Nyss nämnda JP-recensent verkar ha förväntat sig en sprudlande glad Dylan som skulle bjuda på studioversioner av låtar från 60-talet...men jag kanske missuppfattade hans recension.

Ljudet på konserten var bra och ibland otroligt bra, bandet var sjukt tight och trummisen var något av det bästa jag har sett/hört live.

När jag ger mitt betyg är det ett hopkok av låtval, ljud, framförande, stämning och coolness (det är ett ord, kolla SAOL)...Konserten får en fyra...av fem möjliga.

Nu ser jag fram emot nästa möte med en gigant. Bruce Springsteen på Stockholm stadion 7/6-09.

Slutligen...Make you feel my love, av Bob Dylan med Garth Brooks. En sjukt bra sångare i brist på bra klipp där Bob gör låten.

Fredag 27/3-09 kl. 1620:

Första whiskeyn är upphäll, en Balvenie double wood...fint ska det vá!

I väntan på konsert med en av världens största låtskrivare börjar jag bli lite pirrig i magen. Bob Dylans stämma strömmar ut ur högtalarna och jag ser fram emot konserten i Kinnarps Arena något oerhört. Dessvärre finns det inga som helst indikationer på att han kommer att framföra min absoluta favoritlåt men hoppet är ju det sista...ja ni vet...

Youtube-klippet idag är en liten historia om två polare där den ena lånar pengar av den andra, lyssna och njut...texten är något av det bästa som någonsin knåpats ihop och framförts tillsammans med musik.

Fredag 27/3-09 kl. 1620:

Första whiskeyn är upphäll, en Balvenie double wood...fint ska det vá!

I väntan på konsert med en av världens största låtskrivare börjar jag bli lite pirrig i magen. Bob Dylans stämma strömmar ut ur högtalarna och jag ser fram emot konserten i Kinnarps Arena något oerhört. Dessvärre finns det inga som helst indikationer på att han kommer att framföra min absoluta favoritlåt men hoppet är ju det sista...ja ni vet...

Youtube-klippet idag är en liten historia om två polare där den ena lånar pengar av den andra, lyssna och njut...texten är något av det bästa som någonsin knåpats ihop och framförts tillsammans med musik.

För tillfället duggar mina blogginlägg ungefär lika tätt som Jockes intelligenta kommentarer, eller ja, när man tänker efter skriver jag blogginlägg väldigt ofta om det nu är en sådan jämförelse man ska göra. Det ligger många tykande färska plattor på vänt för tillfället, dagens skivtips är även det hämtat från en ny platta. Nina Perssons projekt A Camp framstår mer och mer som något otroligt bra. Den senaste skivan Colonia är stämningsfull, känslosam och precis så bra som man kan förvänta sig när Nina står vid mikrofonen. Hennes röst är len som sammet men skär paradoxalt nog knivskarpt i de mjuka melodierna.

Jag vet, ibland blir metaforer både dåliga och sjukt krystade men jag bara älskar det.

Håll till godo, Raskolnikov ska nämligen ta tag i sitt bloggande på allvar.

Eventuella stavfel förklaras av stress, HV börjar snart igen.

(Youtube fungerar inte så ni får hålla till godo med en länk den här gången).

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/webbtv/artikel_2378203.svd

Trots att jag känner mig långt ifrån i högform när det kommer till mitt bloggande känner jag mig tvunget att bjuda er på det jag hittade när jag sonderade youtubeterrängen. Jag hittade en av mina absoluta livefavoriter sjungandes en av mina absoluta favoritlåtar. Det är kanske inte den bästa versionen som gjorts av denna fantastiska låt (Procol Harum är fortfarande bäst) men Mr Cocker gör den ändå helt fantastiskt bra.

När jag höra en version som denna önskar jag verkligen att jag var med på den tiden det begav sig som man så nostalgiskt brukar säga. Det är få storheter från dagens musikindustri som kan frammana den känslan

Mr Cocker har.

Killen som lirar gura i den vita Tischen ser också skönt avslappnad ut...

Ah, shit

Jag har varit sjukt dålig på att uppdatera min blogg men det har sina anledningar men anledningarna är alldeles för ointressanta för att jag ska rabbla upp dom här och nu.

Ny musik har jag inte hellerhunnit lyssna in mig på så klart även om jag har ett par färska album som ligger och vänar på att få bli bedömda.

Dagens musiktips får därför bli en grupp som jag kan tänka mig att t.ex Hjalmarssons tycker om. Autisterna är ett gäng vars platta handlar om en tragisk bortgång av en vän. Det är ett mycket bra album med otroligt härliga melodier. Min absoluta favorit är låten i klippet som ni kan titta på nedan.

Jag är ledsen över att även detta inlägg var på svenska, nästa kommer att vara på ett främmande språk...

Varje gång jag får en kommentar på min blogg kan jag välja att antingen godkänna eller ta bort den (se nedan). När kommentarerna är allt för omogna och provocerande väljer jag att inte publicera dem, ibland finns det dock fog för att starta en diskussion. Diskussionsfrågan i det här fallet är helt enkelt...Hur fan tänker Hjalmarsson?

Mitt förslag är att han inte tänker eftersom att han är från Huskvarna.

Dagens musiktips får bli en personlig favorit från ungdomen, frågan är om det har gjorts ett bättre album på svenska än det Jakob Hellman släppte 1989. ...och stora havet heter det, lyssna på det ni som inte har gjort det ännu.

Kommentar till För varje hjärtslag
En för alla, alla för MAIS!

Dagens inlägg blir kort...

Jag vill egentligen skriva längre men just nu spelar JIK i division ett så det känns skitsurt.

Jag antar att de flesta har hört Robyns monsterhit "with every heartbeat" (eller nåt sånt).

Jag tycker faktiskt att duetten nedan är ett sjukt bra exempel på hur man kan göra någon annans låt till sin egen...